Har just ätit jättegod vegetarisk sushi.
Mamma la upp allt jättefint och tittade på mig och sa "jag har lagt ner min själ i det här" och det högg i hjärtat. Hon blev så besviken när jag vägrade äta frukost med henne imorse, och ännu värre när jag vägrade sitta med vid bordet till middagen.
Hur fan ska man kunna sitta med vid en familjemiddag? Jag HAR INGEN familj. Jag har mamma.

Igår sa pappa att han vill adoptera mig, så han blir min pappa på riktigt. Jag vet inte vad jag ska säga. Först blev jag jätteglad, men sen insåg jag att han bara gör det för att göra mig glad.
Nu när hans nya bebis snart ska födas vill han väl inte att jag ska känna mig utanför.

Jag har kommit på en sak. Det är konstigt, det här med att vi människor har sex. Bara tanken på att visa ens mest intima delar för någon annan, sånt som vi skäms över att själva titta på. Och inte nog med det, vi kommer in i varandra. Det är konstigt.
Jag tänker alldeles för mycket.