Okej, jag vägrar gå upp i vikt. VÄGRAR! Men jag har en plan för att lura enheten och mamma och pappa, och alla andra som vill sabba för mig.

Mina frukostar kommer ju vara övervakade, och de består av två tunnbröd med ost. Efter att jag fettat i mig det gör jag 200 situps, och sen går jag till skolan.
I skolan kommer jag lätt komma undan lunchen, om mamma inte fullföljer sin plan om att be mina vänner rapportera till henne om jag missköter maten, men det där löser jag i sinom tid.
Sen går jag hem, fejkar en lunch och ett mellis, och sen gör jag 200 situps till. Efter det blir det en timmes promenad, vilket jag har tillstånd till.
Till middag kommer jag ju alltid få vad jag vill ha, så då ska jag be om sånt som är nyttigt men som verkar vara mycket mer (typ havrepannkakor, wok, veg. sushi, sojakorv osv).
Sen blir det 200 situps till, och sen lång sömn.

Detta borde jag ju sakta men säkert gå ner av, eller hur?
Helgerna blir svårast, men då får jag försöka kompensera det på annat sätt.
Imorgon ryker min våg och matdagboken och Anatipsböckerna. Kommer sakna dem.

Anna Ternheim var över all förväntan igår. Mumma så bra hon var!
Och Nina Kinert var också riktigt duktig och hennes skiva är årets köp.

Allt är bara förvirrande just nu och jag blundar och äter och önskar att allt bara skulle vara över.
Jag kom på att eftersom jag äter HELA TIDEN nu (eller ja, typ var tredje timme åtminstone) och inte får träna kommer jag ju hinna gå upp åtminstone 1½ kilo innan enheten ska väga mig.
Tänk om de inte tycker att jag är sjuk nog.
Det vore så typiskt nu när jag har bestämt mig för att jag antagligen vill bli frisk.

Fast allra helst vill jag ha CHOKLAD!!!!!!!

Ätstörningsenheten idag. Tjolahej till mig.
Nu blir det matövervak, min våg har tagits, min matdagbok har tagits, min Anaklippbok har tagits, jag får inte gå till gymmet eller promenera längre, och måste till min mammas jobb varje dag och äta med henne.

Mitt liv är numera över.
Och det roliga är att trots allt som hände igår hade jag knappt gått upp i vikt. Jag ångrar allt men som mamma sa "Nu kan du inte göra det här ogjort".

Matdags. Jag dör hellre.
"Du äter för lite. Du måste äta mer!"
Hur kan min egen mamma säga något sådant? Det enda jag gör är ju att äta äta äta.
"Du har promenerat igen va? Det är därför du har så ont, eller hur?"
"Nää... Bara 40 minuter, och inte ens snabbt!"

40 minuter plus 2 timmar ja.
Jag vill bara gömma mig under mitt varma täcke och slippa hennes förbannade mat och hennes djävla frågor.
Trött på att ljuga. Trött på att promenera i smyg. Trött på att ha spyan i halsen.

Jag hatar mig själv just nu.
Jag hatar att behöva låtsas som att mat är gott.

Lurade mamma att jag ätit några äpplen och riskakor, men hon var ändå inte nöjd, så jag fick göra det värsta möjliga.
Jag fick säga att jag var sugen på hämtmat, och vi åkte till Spicy Hot och köpte wokade grönsaker med ris och nötter. Åt först bara lite, men till sist kunde jag inte förneka min skrikande mage, och jag åt massor.
Hela den här veckan är förstörd nu.
Usch, jag kan ju glömma att väga något på 46 imorgon. Jävla skit.

Jag var ute på promenad när allt plötsligt blev myrornas-krig-aktigt för ögonen och mina ben vek sig.
Mitt huvud kändes som om det vägde ett ton och mitt hjärta slog knappt.
Fick göra det otänkbara: ringa min mor och be henne hämta mig.

Nu är hon så orolig att hon nästan spricker och vi ska till en läkare och kolla. Jag skyller bara på mitt låga blodtryck, men hon köper det inte.
Djävla skit.

Nu är det lite bättre men allt blir fortfarande svart när jag reser mig, så jag ska snart försöka få i mig ett äpple eller två.

Har jag nämnt att jag avskyr vintern?
Under den timmen jag var ute och promenerade hann det: snöa, regna, hagla, blåsa upp till storm och sedan bli fint väder.

Sveriges borderlineväder får gärna ta en tupplur så man kan promenera längre. Skitliv

Mitt BMI ligger på 17,3 nu.
Bara lite kvar tills den efterlängtade sexan kommer efter ettan.. sen är det bara att ta sig ner till femman också.

Om 4 hg är jag på nästan delmål, yesbox 47,4 kg imorse!
Nu är det dags för en liten promenad. Måste förbränna det där dumma äpplet jag åt imorse.